Så kan Ivrig beundrare användas i en mening
- " Det är besynnerligt så ivrig hon är.
- Majsans röst är ivrig och hon ser bedjande på mig.
- Polishunden gnällde, ivrig att komma iväg och de båda poliserna drog vidare genom skogen.
- – Jag känner mig glad och hedrad och ivrig att få sätta igång, säger Anna-Karin Palm till Kulturnyheterna.
- Så ivrig Ingmar än var att komma fram, hade han dock ingen vidare lust att ta emot anbudet.
- Det verkar ju, som om läkarföreningen i hemlighet lede av sjukt samvete, då den är så ivrig att dölja varje missgrepp och varje kanaljeri.
- Åh, det lär inte hjälpa, om jag känner era beundrare rätt.
- För då hade han lagat maskinen och var ivrig att pröva den.
- Minns du, Jan, en ung polack, som någon tid var hennes älskare eller åtminstone beundrare ?
- Men nu förstod han, att han måste ha varit mycket ivrig.
- Som en ivrig höna med tusen kycklingar under sina fjädrar rusade hon omkring, i förbifarten skuffande undan barnen och mannen.
- Men hon var lika ivrig med fiskafänget fördenskull.
- Ris Ingborg var nu deras bästa vän och hade varit mycket ivrig att få dem åstad, om det inte rentav var hon, som hade hittat på hela saken.
- - En påpasslig tjänare och en ivrig botgörare, denne Sorgbarn !
- Nej, madame ville inte ha sin unge beundrare med sig, när hon badade.
- Man blir ivrig, man känner förtrytelse och tillgivenhet ; ty det är en ohjälplig dumbom man vill hjälpa.
- Jag är bara så ivrig.
- Var och en av dem är så ivrig att komma först, att de ofta nog sätter passagerares liv på spel för sin brådskas skull.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
